Ibland önskar man att man kunde måla med ord. Med hjälp av DNs sonettmaskin kan alla få ihop några rader:
Att födas. Man kan inte protestera
Där är ett jobb dit man förväntas gå
Man lyder snällt, men undrar varför då
Man har en lya där man kan kampera
Man vet att detta inte får fallera
Det mål man har i sikte ska man nå
Då nyper någon plötsligt i ens tå
Ens kropp, ens minne allt tycks haverera
Det här att vara ung, det är en mara
Man anar ett slags tillvarons komik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Man får en filt. Man tuggar på en flik
Man äger varken vilja eller snara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Man får en filt. Man tuggar på en flik
Man äger varken vilja eller snara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar