...skrev mamma på msn och det stämmer ju.
OND,ONd,ond är världen vi bor i. Och varför är det så bråttom och varför lyssnar vi inte på varandra och varför är det som om alla håller på att gå sönder inifrån?
Egoistiskt och girigt bevakar alla sitt som Gollum bevakar sin älskade ring... Vi går över lik, fast vi som är fina i kanten tittar åt ett annat håll. Avstånd är bra då slipper vi se och kanske råka känna. Själv är jag en del i denna värld som ruttnar i allt snabbare takt medans vi försöker leva.
ARG som en varg försöker jag beskydda dem som hör till mig. Men jag förmår ej...
Sorgsen blundar jag och samlar kraft. Ikväll skall jag leva och älska.
Det är ju inte slut än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar