Numera är ett kyrkobesök en raritet. Borde k-märkas. Särskilt den vänlige mannen som fungerar både som kyrkvärd och mötesledare. Man skulle läst predikoturerna innan man ger sig in i Guds hus, inser försent att det är en pingstvän som ska gästpredika och jag känner en stark vilja till flykt men sitter kvar. Det mesta som sägs är acceptabelt och barnen leker vid altaret under psalmsången. Förunderligt att psalmerna alltid sjungs i en tonart som gynnar så få. Ingen som ids stöta sig med organisten?
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
Så är det över och jag och min vän tar en söndagsfika på ett cafe med maffiga tårtor, och talar om just det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
herren vände sitt ansikte till oss och give oss tid. att mysa mera ihop ;) kyrkbesök brukar vara bra för själen. jag gick alltid dit och satte mig en kvart innan mina körlektioner....miss u 2
Skicka en kommentar