...eftersom jag redan sover.
Rory och Lorelai blev äntligen vänner den här veckan efter en hel massa hjärtknipande avsnitt. Skönt.
Jag hade ju förstås också tänkt att skriva något om det mångkulturella året och om alla fantastiska kulturer som vi tar till våra hjärtan samtidigt som vi skäms för vår egen. Men jag är för trött för att det ska bli bra...
...Åsså skulle jag skriva om anonyma bloggare som jag, som helst inte vill bli hittade och tittade på av de som tror att de vet vem jag är. Att blogga hemligt är skönt och kravlöst och en avkoppling från just - dem.
Fast jag känner mig inte hittad, än :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland är det kul att inte vara anonym, men det blev lite jobbigt när chefen hade synpunkter på min blogg... Man kan alltid kommentera andras bloggar anonymt.
Jaa... man kanske borde komma ut ur garderoben fast det är ganska skönt så här. :)
Skicka en kommentar