lördag, mars 25, 2006

Förlorade ögonblick.

-Tänk om jag dör, sa du.
-Du lever nu... sa jag.

Och du fick lida det svåraste... länge och uthålligt, och när döden kom var det din befrielse och min förlust.

2 kommentarer:

fridakarolina sa...

Det låter som om du gått igenom något svårt. Vet inte vad jag ska skriva egentligen, som alltid när man kommer till tunga ämnen så värjer man sig, vill inte komma för nära eller inkräkta. Fast jag antar att du vill ha någon sorts respons eftersom du skriver om det här.

Fru Hallonbåt sa...

Detta är min mentala soptipp... Här blandas ytligheter med ångest precis som i verkligheten. Den som tittar in får liksom delta på mina villkor... :) Självklart vet jag att andra läser men för mig är det här ett hål i universum där jag kan släppa ut vad jag vill. Väldigt få av mina vänner känner till bloggen. Det skall liksom vara prestigelöst...