Skogsstigen som kantades av granskog och ormbunkar krökte sig och man kunde höra ett svagt porlande från bäcken som ringlade sig fram genom skogen. Ensam men inte rädd. Barnet som just fyllt 3 år visste och förstod att det här var det största som livet kunde erbjuda och döpte platsen till "Hela världen" Stolt sprang hon sedan fram och tillbaka på stigen mellan de vuxnas trygga picnic-filt och bäckens stilla sorl.17 år senare stapplar en ung man med stöd av sina närmaste fram på samma stig. Målet är bergknallen bortanför bäcken och kanske en bild av det vackra som spirar. Stoppen för att vila på den medhavda pallen blir dock alltför täta och när bäckens svaga viskande hörs får det sällsamma sällskapet vända med sorg i hjärtat och söndertrasat hopp.
Vi kom ialla fall fram till hela världen tänkte jag tyst och försökte vara stark till slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar